Efter att ha trampat vatten en stund i shanghai kom helena, frisda & sofia på att vi ju faktiskt kan åka till varmare bredgrader. Det tyckte även björn och henric att vi kunde göra. Målet är sanya, vilket är en ö så långt söder i kina som man kommer. Vi bodde också så långt söder på ön som det var möjligt.

Flyget gick tidig morgon och vi gick alla upp mitt i natten för att hinna dit. Det går inte att boka taxis så långt i förväg och det var väl ingen av oss som trode att det skulle komma någon och hämta upp oss heller. Men det gjorde det. Genom snöstormen åkte vi. Vilket gjorde att biljetterna (á 1900 t&r) kändes ännu mer värda. Vi var på flygplatsen alldeles för tidigt och fortsatte vårt sovande där innan det var dags att flyga. Hellre för tidigt än för sent, men vi hade flera timmar över. Det är svårt när man inte har en aningen om hur lång tid saker tar.

Väl framme hittade vi inte det hotel vi letade efter. Det billiga hotellet. Utan hamnade istället någon annanstans där vi försökte smyga in oss tre pers per tvåmanna rum. Att komma överens utan att tala varandras språk är ju alltid knepigt, och när vi fått tag på en tolk visade det sig bero på att hotellets alla rum är uthyrda. Alla utom ett enkelrum som hotelvärden insisterade på att vi skulle bo i allihopa. Så mycket för vårt smygande. När vi skulle gå erbjöd hon en annan plats åt oss, inte fullt lika fräsch. Vi fick ner priset till 50 kr per natt och rum vilket blir försvinnande lite när vi delar 3 pers på ett rum.  Två sängar var det. Och mycket prat om skedar men väldigt lite action.

Resans toppar var
att bolla på stranden, vilket vi gjorde typ varje dag. Då och då hade vi bränt oss för mycket för att bolla och höll oss istället i skuggan av en av de många barer som också gillar att ligga på stranden. Här kan jag vara snål och ändå sitta och trycka i en bar, det är underbart. Vattnet var tillräckligt varmt för att man inte skulle frysa, men inte så varmt att det inte var svalkande att hoppa i. Det var helt enkelt lagom.
havsbuffen vi åt. Det finns många fiskar i alla former att tugga på för den som vill. Vi gick till en restaurang där det fanns många. Och skaldjur. Det fanns även grytor m.m men det tittade vi knappt på. Vi var ute efter blöt mat och det var vad vi åt. 128 tror jag det kostade. För en buffe med ostron. Jag är nöjd. Egen dricka hade vi med oss också, det verkar som att det är ok att ta med till restaurangerna här nere. Dubbelt nöjd. Vi satt håll igång från öppning till natt vid vårt bord. Det stod på en fin gräsmatta i anslutning till stranden.
att hyra moppeder när vi ledsnat på att ligga på stranden hela tiden. Fyra stycken var vi som åkte runt på ön som inte var så liten som jag tänkt mig. Det var inte många centimeter vi rörde oss på den turistkarta vi införskaffat. Vi hittade en annan fin strand, en restaurang med en engelsklärare som tolk, och en topp att åka upp på och titta på solnedgången från. Det var lite läskigt att köra inne i stan. Tutans lag är så stark. Men det gick bra för oss alla. Ännu svårare var att undvika solen när man var ute och åkte. Min händer tog den största smällen och svullnade upp av brändhet. Nu har de krympt igen, ordningen är återställd.

Resans nitlott var alla ryssar som semestrar på sanya.  Vi hade hört att det skulle vara ryssar där, men magnituden hade gått oss förlorad. Det mesta var på ryska. Jämfört med hur svårt det är att hitta en engelsk meny inne i shanghai måste det vara tokmycket ryssar här hela tiden. Inte för att dom gjorde något fel, men det förtog upplevelsen en aning.

En kväll och natt av försenade flyg och flygande taxibilar tog det för oss att komma hem. Den här taxichaffören stannade när det var rött. Det kändes tryggt. Jag är lite orolig för hur jag komer köra när jag väl återvänder, men jag tror inte att jag kommer smittas av kinas trafikseder så snart. Jag är inget fan av hur man kör här. Dessutom sa någon sa att 30% av kinas flyg är försenade, jag har inte kollat upp det.

Den sista lyxiga finessen med resan var att min ac var lagad när jag kommit hem. Det är så härligt så härligt. Trots att mössan ramlade av under natten frös jag inte när jag vaknade på morgonen. Det är en lyx.