Efter att ha trampat vatten en stund i shanghai kom helena, frisda & sofia på att vi ju faktiskt kan åka till varmare bredgrader. Det tyckte även björn och henric att vi kunde göra. Målet är sanya, vilket är en ö så långt söder i kina som man kommer. Vi bodde också så långt söder på ön som det var möjligt.

Flyget gick tidig morgon och vi gick alla upp mitt i natten för att hinna dit. Det går inte att boka taxis så långt i förväg och det var väl ingen av oss som trode att det skulle komma någon och hämta upp oss heller. Men det gjorde det. Genom snöstormen åkte vi. Vilket gjorde att biljetterna (á 1900 t&r) kändes ännu mer värda. Vi var på flygplatsen alldeles för tidigt och fortsatte vårt sovande där innan det var dags att flyga. Hellre för tidigt än för sent, men vi hade flera timmar över. Det är svårt när man inte har en aningen om hur lång tid saker tar.

Väl framme hittade vi inte det hotel vi letade efter. Det billiga hotellet. Utan hamnade istället någon annanstans där vi försökte smyga in oss tre pers per tvåmanna rum. Att komma överens utan att tala varandras språk är ju alltid knepigt, och när vi fått tag på en tolk visade det sig bero på att hotellets alla rum är uthyrda. Alla utom ett enkelrum som hotelvärden insisterade på att vi skulle bo i allihopa. Så mycket för vårt smygande. När vi skulle gå erbjöd hon en annan plats åt oss, inte fullt lika fräsch. Vi fick ner priset till 50 kr per natt och rum vilket blir försvinnande lite när vi delar 3 pers på ett rum.  Två sängar var det. Och mycket prat om skedar men väldigt lite action.

Resans toppar var
att bolla på stranden, vilket vi gjorde typ varje dag. Då och då hade vi bränt oss för mycket för att bolla och höll oss istället i skuggan av en av de många barer som också gillar att ligga på stranden. Här kan jag vara snål och ändå sitta och trycka i en bar, det är underbart. Vattnet var tillräckligt varmt för att man inte skulle frysa, men inte så varmt att det inte var svalkande att hoppa i. Det var helt enkelt lagom.
havsbuffen vi åt. Det finns många fiskar i alla former att tugga på för den som vill. Vi gick till en restaurang där det fanns många. Och skaldjur. Det fanns även grytor m.m men det tittade vi knappt på. Vi var ute efter blöt mat och det var vad vi åt. 128 tror jag det kostade. För en buffe med ostron. Jag är nöjd. Egen dricka hade vi med oss också, det verkar som att det är ok att ta med till restaurangerna här nere. Dubbelt nöjd. Vi satt håll igång från öppning till natt vid vårt bord. Det stod på en fin gräsmatta i anslutning till stranden.
att hyra moppeder när vi ledsnat på att ligga på stranden hela tiden. Fyra stycken var vi som åkte runt på ön som inte var så liten som jag tänkt mig. Det var inte många centimeter vi rörde oss på den turistkarta vi införskaffat. Vi hittade en annan fin strand, en restaurang med en engelsklärare som tolk, och en topp att åka upp på och titta på solnedgången från. Det var lite läskigt att köra inne i stan. Tutans lag är så stark. Men det gick bra för oss alla. Ännu svårare var att undvika solen när man var ute och åkte. Min händer tog den största smällen och svullnade upp av brändhet. Nu har de krympt igen, ordningen är återställd.

Resans nitlott var alla ryssar som semestrar på sanya.  Vi hade hört att det skulle vara ryssar där, men magnituden hade gått oss förlorad. Det mesta var på ryska. Jämfört med hur svårt det är att hitta en engelsk meny inne i shanghai måste det vara tokmycket ryssar här hela tiden. Inte för att dom gjorde något fel, men det förtog upplevelsen en aning.

En kväll och natt av försenade flyg och flygande taxibilar tog det för oss att komma hem. Den här taxichaffören stannade när det var rött. Det kändes tryggt. Jag är lite orolig för hur jag komer köra när jag väl återvänder, men jag tror inte att jag kommer smittas av kinas trafikseder så snart. Jag är inget fan av hur man kör här. Dessutom sa någon sa att 30% av kinas flyg är försenade, jag har inte kollat upp det.

Den sista lyxiga finessen med resan var att min ac var lagad när jag kommit hem. Det är så härligt så härligt. Trots att mössan ramlade av under natten frös jag inte när jag vaknade på morgonen. Det är en lyx.

Eftersom jag inte kommit mig för att skriva löpande hela tiden blir det här en uppsamling av vad jag pysslat med de senaste dagarna.

Det är inte bara mössblockeringen som släppt. Faktiskt så klär jag på mig rätt mycket nu när jag går och lägger mig. En lagom nattvärme ligger vid 3 par sockor, långkalsonger & mjukisbyxor, t-shirt och långärmad tröja, mössa & halsduk, filt samt två täcken.

Jag har sett mitt hopp hoppa upp och ner vid chanserna till lagad AC. Första hoppet var då jag såg att en reparatör varit inne i mitt rum och pillat på maskinen. Sen funkade den bra för kall luft men inte fortfarande inte för varmluft. Dessutom verkade det som att mitt klagomål om reparerad AC försvunnit, så jag fick göra en ny och kunde därmed även se fram emot att börja om i kön. Jag fick också veta att reparatören bara kommer ut en gång i veckan. Två dagar senare kom jag hem och fann inte mindre än fem kineser sitta och skruva isär min AC i molekyler. Glatt hejade jag på dem, och de på mig. När de gick fungerade den i flera minuter innan värmen la av. Så klara är de inte.

Dagarna går mest ut på att vi går upp och äter lunch till frukost, promenerar till föreläsningarna där vi får höra att de inte börjat än, men att nästa garanterat är i tid. Sen spelar vi badminton och pingis, fullt påklädda i en mycket kall lokal. Följt av öldrickande till kvarteret skatans toner på kvällen.

Vi har också levt upp till ett visst mått av kulturell värdighet och gått på Shanghais historiska museum. Kinas bästa museum. Många krukor och tekannor verkar det ha blivit genom åren. Jättespännande var det inte.
Det var något vi betade av på vägen mot Ikea, där jag köpte mig ett efterlängtat skohorn. Jag är väl medveten om hur bekväm jag är när jag känner att jag saknar ett. Men det rör sig om en lyx för några kronor. Jag försvarar mig med det. En skrapa för att uppleva ett torrt badrum samt en extra filt mot kylan inhandlades också.

På ”fake market” har jag köpt en ny tjock, varm och underbar tröja. Eftersom jag haft den andra på mig nonstop sen jag kom hit verkade det som en god ide att bygga ut mitt förråd av riktigt varma tröjor. Den är fodrad med något vitt som är mycket behagligt. Marknaden är placerad under land precis vid en tunnelbanestation och verkar ha två delar, efter att hastigt ha gått ett varv runt den ena delen kändes det som att vi allihop fått nog.

En krock har vi hunnit med också. Vår taxichaufför tyckte att han skulle hinna över ett rödljus innan det slog om (trafikljusen här visar även hur många sekunder de är röda/gröna) men ångrade sig i sista stund och tvärnitade. Eftersom vi inte var ensamma på vägen kom det snart en taxi bakifrån och kraschade in i oss. Det var en hastig men liten stöt för oss. Vår taxi såg ganska ostörd ut, men den andra bilen såg mer demolerad ut. Ingen i den verkade på något sätt skadade heller. Vi gick därifrån utan att betala och sparade därmed in 15 kr. det tråkiga med taxibilarna här är att de alla plockat bort säkerhetsbältena ur baksätet. Bara chauffören och hans högra hand har möjlighet till bälte, och än så länge har jag inte sett en chaufför som utnyttjat den. Mycket märkligt. En annan sak om taxichaufförer är att de har långa naglar på tummarna. Väldig långa. Typ en tumme lång nagel. Och bara på tummarna, annat vore ju dumt.

Dagen för terminens första lektion var något av ett antiklimax eftersom läraren tydligen kommit på att han ville ställa in veckans föreläsningar av någon anledning jag inte uppfattade. Istället pungade vi ut med fruktansvärda 100kr för rackets och spelade badminton och pingis hela eftermiddagen. På kvällen åt vi lunch med Jenna och tre av hennes kompisar. Vi fick det fina rummet på restaurangen, det med en duk på bordet. Det var trevligt och det är många platser vi har att resa till. Vi får allt göra upp ett schema för att få allt att gå ihop. Med vår samordnare gör det inte direkt lätt för oss, hon verkar inte själv veta vilka datum det är ledigheter vi kan resa på. Tjejerna var inte alla från Shanghai och verkade rätt sugna på att göra utflykter över helgerna, vilket passar oss rätt bra iom att våra kommunikationsknep mest går ut på att peka på lappar som andra har skrivit åt oss.

Idag släppte blockeringen att sova med mössan på.

Lite osäker på vad vi gjorde. Vi sov och åt. Och såg på kvarteret skatan hemma hos Henric på kvällen. Det har gått en dag men jag kan inte komma på hur dagen gick. Helt galet. Att sammanfatta dagarna i efterhand verkar inte vara min grej…

Slutet på det kinesiska nyåret firas med någon sorts marknad täckt som är upplyst av stora röda lampor. Och så äter man udda mat som ingen verkar kunna förklara vad den är gjord av, ibland med en sjukt söt deg som fodral, ibland inte. Vår guide, Jenna, tycker inte heller att maten är speciellt god, men tvingar i sig av tradition.
Den här festivalen är tydligen för gammaldags för att firas i städer, och håller helt på att växa bort i större städer. Men eftersom Shanghai är ett så stort mål för utlänningar så finns det kvar ett distrikt där det fortfarande firas.

Senare på kvällen mötte vi upp ett större gäng av för en japansk buffé. Vi var ett större gäng om ca 20 pers, svenskar, spanjorer, danskar, turkar japaner och kineser. Jag tror at alla kulturer lyckades leva upp till respektive stereotypisk bild. Måltiden avslutades med att spanjorerna snodde en låda vin med sig ut på vägen till nästa stopp, nattklubben M2. Det verkade vara ganska likt en svensk nattklubb, fast trängre och utan dansgolv. Man mer dansade mellan sofforna och borden. Musiken kändes likadan och lika hög. Får se hur mycket fler besök det blir. Taxin hem blev lite billigare när vi hade Jenna med oss, mycket praktiskt.

Lördagen började ganska långsamt med en sen lunch innan vi åkte buss mot centrum. Istället för att åka hela vägen hoppade vi av vid ett köpcentrum för att spana efter skohorn, filtar och konstig mat. Det var ont om båda filtar och skohorn, men desto mer variation på matsidan. Det är kul att det är så sjukt viktigt att plasta in allt godis, det blir godare desto fler lager det är inpackat i, medan köttet ligger helt öppet och att folk plockar det med händerna. Inte som på ica direkt.

Vi åt någon sorts ångade degknyten som var ruskigt goda innan vi gick till busstationen för att åka hem. Den buss vi åker på har inget nummer, så varje gång det åker förbi en buss utan nummer går vi på och pekar på en lapp vi har med oss för att få reda på om den tar oss hem eller inte. Efter ett par försök började en kines prata med oss och fråga vart vi skulle. Just som de var på väg att dra bort oss till en annan station kom vår buss. Direkt när jag kommit på märker jag att min kamera blivit stulen. Skitland. Ingen filt fick jag heller. Grrr

De bilder som finns ligger här:
picasaweb.google.com/henning.hellkvist/2010-02-25
picasaweb.google.com/henning.hellkvist/2010-02-24
picasaweb.google.com/henning.hellkvist/2010-02-23 

Jag har nu också lagt till de andras bloggar under länkar här till höger, och de kommer ladda upp fler bilder än mig. Uppenbarligen.

En sak jag noterat de senaste dagarna är att faktiskt finns rätt många kineser. Många har också jobb. Större delen av jobben verkar gå ut på att sitta eller stå stilla. Man vaktar saker iklädd tjocka biffiga kappor, man skurar och polerar saker, nästan uteslutande golv och blanka fasader på skyskrapor, och så finns det en miljard receptionister som sitter sysslolösa i väntan på kunder. Receptionisten på hotellet är den i särklass läskigaste hittills. Hon bara stirrar rakt fram när det inte är någon kund där, hon läser ingen bok och inte heller surfar hon på datorn hon har bredvid sig. Hon bara sitter rakt och stirrar rakt. Mycket underligt.

Idag har vi valt kurser, och det verkar som att jag kan få det att gå ihop bra utan att behöver åka fram och tillbaka mellan universitetets två campus. Det tar trots allt en timme per resa.

En adress har jag också, den är
Room 654, Building 13th, Tongji University
CaoAn Road no.4800, Shanghai, P.R China     201804

Jag vill till detta addera att det behövs en landskod för att ringa mitt kinesiska nummer, så det blir i sin helhet +8615201998747

Efter att ha åkt in till universitetets campus, som ligger mer I centrum, skrev vi in oss allihopa på riktigt. Och skaffade oss ännu en försäkring. Jag har hört att det ska finas en gratis bassäng för studenter därborta också, men den besökte vi inte idag.

När vi kom tillbaka till Jiading, vilket är det ställe vi bott på hittills, fick vi hjälp av Amber att styra upp hur vi ska bo. Jag är osäker på vad Amber har för roll I allt utbyte, men hon pluggar mjukvara och verkar vara en väldigt vänlig själ. I flera timmar var hon med oss och översatte eller förhandlade om priser. Det slutade med att jag och Nicklas flyttar in I korridorerna medan Henric och Björn stannar kvar på hotellet. 3 månaders hyra gick 1096 RMB, vilket är detsamma I kr. Inte så illa. Dock så är min AC trasig för tillfället, så jag får dra på mig jackan ikväll igen. Och så verkar jag inte heller ha någon el, vilket jag borde ha. Inget internet heller, det verkar so matt det dröjer 2 veckor innan det finns i korridorerna eftersom att de håller på att byta ut hårdvara. Men är det billigt så är det billigt
Sjätte våningen bor jag på och har utsikt över basket och fotbollsplaner, det kommer en bild sen när det slutat regna. För det har regnat nonstop nästan hela dagen idag, och det verkar som att det håller i sig så långt prognoserna sträcker sig. Amber säger att februari är en regnperiod för Shanghai. Tur att det snart är mars.